Ett slag för mycket

Idag har jag färgat busken!
Det var verkligen på tiden med tanke på att den såg ut som 7 svåra år med sina gråa hår.
Okej, så illa kanske det inte var ändå. I alla fall inte om man tänker på att mina svåra år i livet uppgår till minst 8, men bara 7 av dem har satt spår. Nåväl, nu är tom dem åren spårlöst försvunna. Jag brukar ansa den var 6:te vecka, men det hjälper förståss inte för att hålla de grå borta. Nä, enda boten mot dem är att färga...........................eller raka! Jag kanske skulle göra det nästa gång istället föresten. Det lär vara trendigt och ungdomligt.Tänk om jag ändå hade gjort det idag. Då hade jag kanske fått följa med vänninan på hemligt äventyr................suck. Hon skulle inte kunna skylla på att jag inte får plats i bagaget. Mindre hår= mindre i omfång helt enkelt. Suck igen.........................lite sent påtänkt. Nu åker hon med Fantomen, godispåse och slickepinne i bagaget istället.Nåväl, det går väl fler tåg och/eller flyg. När min tur (å retur )kommer (å går) slipper jag garanterat resa som bagage.Mig behöver hon nämligen inte skämmas för nu när huvudknoppens grå blivit härligt chokladbruna!
                                                          
                        FÖRE                                        EFTER
                                                                                 

 Usch, idag känner jag mig tilltufsad,kränkt och
  ARG SOM ETT BI !!!

Å det handlar inte om en sak . Nä,dessvärre är det på flera plan. Arbetskollegor som tystar ner åsikter och idéer och går bakom ryggen.En ledning som låter sig luras av "rövslickare" och som misstror och kontrollerar. Som "brötar på" utan hänsyn till människors känslor och utan möjlighet till försvar.
Någon nära som sviker ett löfte.Någon nära som kränks.
Det här är bara för mycket!

Åsså sitter man här å har hjänsläpp. Det är inte så lätt att skriva när man blivit kommenderad. Särskilt inte när förväntningarna är stora på att det ska vara detaljerat beskrivet och roligt på samma gång. Även ämnet är förbestämt. Att förföra män. Å vad kan jag om det? Jag är ju gift! Fast...........vid närmare eftertanke kanske det är en fördel. Då har man ju liksom någon att öva på inom räckhåll. Frågan är bara hur jag ska gå till väga?
Jag kunde kanske be honom lägga upp sina fötter på soffbordet. Och långsamt smeka av honom först den ena strumpan å sen den andra, så att tårna blottades.Han skulle säkert tycka om det.............fast........... mina näsborrar skulle fyllas med fotsvetts-lukt. Nä, det är nog ingen bra ideé.
Det är nog bättre att låta händerna glida innanför hans tröja upp emot hans hals. Dra tröjan över huvudet och svinga iväg den bort i ett hörn. Sedan kunde jag ge mig på dom där knapparna han har på bröstet. Frågan är bara vilken som är plus och vilken som är minus.Tänk om jag trycker fel så att det blir korsslutning! Nä, det är nog bäst att låta bli............
...................eller inte! Om det blir korslutning kan jag ju helt enkelt köra ner näven i hans byxor å dra i nödbromsen!
Ja, med lite övning skulle jag kanske kunna förföra en man................jag menar min man.............fast om sanningen ska fram , så föredrar jag att själv bli förförd!

Ha, nu trodde ni allt att ni sluppit ifrån mig, men se det har ni inte. Även om jag inte synts till här på bloggen på ett tag, så har jag bara varit runt knuten. Å vad har jag gjort där då? Det skulle ni allt bra gärna vilja veta va?! Jaha, bland annat har jag firat påsk i goda vänner lag, i familje-slag och ensam å svag. Njae, det stämde väl inte helt å fullt. Jag var i alla fall ledig i hela 10 dagar över påsken. Riktigt gött må jag säga. Jag hann å hitta på roligheter med lill-tjejen. Universeum å biblioteket bla. Det blev fika med min party-kompis och våra respektive. Det blev påskamat å dryckenskap med tjocka släkten på påskafton. Åsså stor-dottern, barnbarnet, svärsonen och hans föräldrar på middag, 20- frågor-spel och karaoke,på påskdagen. Självklart blev det också en hel del städa, handla å pynta, men det var inte precis det som tillhörde höjdpunkterna, så det behöver vi inte prata om.
Nåväl, nu har man i alla fall kommit i gång att jobba igen. Blev en rätt spännande vecka faktiskt. Blev ombedd att komma till en arbets-grupp  som både misst sina jobb och en arbetskamrat. Jag skulle ge dem krisstöd och "föreläsa" om stroke och krisreaktioner mm. Inget märkvärdigt, tycker ni kanske. Nä visst, men inte helt lätt,då det handlar om socialt, psykiskt och/eller fysiskt  handikappade människor. I vilket fall som helst kändes det väldigt bra efteråt. Responsen värmde i hjärtat.
 Och i går blev jag varm i själen också. Eller det kanske är samma sak som hjärtat? Jag menar, själen kanske sitter i hjärtat? I vilket fall som helst så var jag på massage och ansiktsbehandling. Sen gick jag hem å lade mig i solstolen ute i trädgården och tog en tupplur.
Som pricken över i:et ringde min bästa vännina. Hon är i uppror inombords, men trots det, så bubblade det ut en massa tokigheter hur hennes mun igår. Jag var inte sen att haka på. Hade någon hört oss (hmmm, maken gjorde visst det) skulle de garanterat trott att vi var fulla. Jag hade inte druckit en droppe. Hon hade tagit två cider. Nä, som sagt, vi var inte påverkade, annat än av varann. Attans vad det var härligt att få skratta så mycket!
Å extra gott att få göra det med henne. Hur det än är så påverkas man ju av när ens nära å kära inte mår bra.
Jag har i alla fall bestämt mig för att försöka njuta av livet. Det är så mycket lättare nu när det är vår. Idag tex har jag skurat altanen å utemöblerna. Maken har tvättat grillen, så om en stund är det dax för grillpremiär. Får nog bli lite röd-tjut till det. Har inte så mycket kvar bara, om jag nu måste dela med mig till de andra. Vilka då? Jo, stor-dottern, svärsonen, barnbarnet, maken, makens son (å hans kompis) å min son. Lill-tjejen sover över hos en kompis, så henne behöver jag inte tänka på. Föresten, det hade jag ju inte behövt annars heller. Å det finns faktiskt fler, som jag inte behöver, eller tom inte SKA dela med. Med andra ord, så räcker nog vinet.
Tjöta, babbla å tramsa kan jag ,som ni märker och förstår, utan berusnings-dryck. Fast MED berusnings-dryck...................oj,oj,oj, då kan vad som helst hända. Så håll utkik, jag kanske kommer tillbaka senare ikväll!

Svalkar oss i ett hav så blått.

Låter vågorna ta med sig allt trist och grått.

Sjunker ner i stolen

mitt i den gassande solen.

Låter oss fyllas med ny energi.

Känner inre lugn och harmoni.

Strosar omkring på gator och torg

långt bortom oro och sorg.

Ger oss ut på upptäcksfärd

i en helt ny värld.

Smeks av varma vindar i solnedgång.

Njuter ett glas vin på vår balkong.

Färska skaldjur eller nygrillat sen

på den lilla mysiga restaurangen.

Fram till natten hålligång,

dans och karaoke-sång.

Ett lyckorus når snart sin topp.

Ett bubblande skratt ger känsla av hopp.

Drömmen om det där

lämnar vi snart här

för att resa till detta främmande land

sammansvetsade i vänskapens band.

                                                                          

Mitt själsliga liv svänger som ni vet. Just nu mår jag rätt bra. Min bästa vännina däremot kämpar med gnagande oro och ångest. Vi brukar bytas om. Hitills har vi inte mått dåligt samtidigt, sån tur är. Det gör det så mycket lättare att stötta varann.Vi har så mycket gemensamt i både upplevelser och tankesätt. Säkert är det därför vi förstår varann så väl och vågar blotta vårt innersta för varann.Att lyssna och finnas till hands är lika självklart som det är lätt. Ändå önskar jag att jag kunde göra mer. Tänk om jag kunde trolla.........................
Då skulle hon blir sedd.
Då skulle hon bli förstådd.
Då skulle hon bli tagen på allvar.
Då skulle hon aldrig mer behöva tvivla.
Då skulle hon gottgöras.
Då skulle hon få allt det hon förtjänar.
Oron och ångesten skulle kanske göra sig påmind ibland ändå, men det skulle bli lättare att hantera den.
Om jag kunde trolla...................
Då skulle jag få andra att förstå att en människa som redan ligger när man "sparkar" på den klarar inte att resa sig upp hur många gånger som helst.
Gropen blir allt svårare att ta sig ur, så till slut ger man kanske upp.
Sträck ut din hand, lyssna och ge.
Du har inget att förlora. Du har allt att vinna.
Jag kan inte trolla, men jag kan be en stilla bön till en högre makt.
Och jag kan dela med mig av en välkänd  bön som hjälp mig många gånger i svåra stunder.



Ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Så ljuvligt att våren äntligen tycks ha kommit. Det är min absoluta favorit-årstid. Solens värmande strålar väcker naturen ur sin törnrosa-sömn.

Krokusen sträcker upp halsen ur jorden.
                                                                                I skogsdungen niger blåsippan artigt.På trädets knoppande gren sitter fåglar och kvittrar.Ja,listan kan göras lång, men det bästa med våren är nog ändå att den ger oss hopp om att allt ligger framför våra fötter. Det är bara att ta för sig och njuta av livet!

Borde väl inte sitta här så sent å skriva egentligen, men tiden går så fort när man surfar runt bland vännerna på Facebook och i blogg-världen. Jag har sagt det förut, att man möter många människoöden i bloggarna. Att våga lämna ut sig är att ta en risk. Det kan innebära att man får stöd och nya vänner. Det kan dessvärre också betyda att man blir förnedrad och kränkt, vilket jag tycker är fruktansvärt.Det är just ett sådant påhopp som gör att jag bara måste skriva ner vad jag står för. Jag har lämnat kommentarer i den personens blogg och jag har skrivit till den stackars påhoppade människan. Nu är det dax att göra min röst hörd här!
Jag tycker att alla människor är värda att behandlas med respekt oavsett hur de är, vad de gör och vad de tycker, tänker och känner.Alla bär vi på en ryggsäck fylld av upplevelser av olika slag,som naturligtvis har format oss till dem vi är. I denna ryggsäck finns orsakerna och förklaringarna till vår unika personlighet.Jag är beredd att se och lyssna till detta. Jag vill försöka förstå. Även om jag inte kan förstå för att det är för svårt eller för att jag ser saker på ett annat sätt behöver jag inte dömma andra människor. Jag kan ändå vara ödmjuk inför dem.









Skönt....... nu har jag fått sagt det och därmed kan jag sova lugnt.

Natti, Natti!