Ett slag för mycket

Tänk att få resa bort, om än bara några dagar, ifrån all stress, oro och ångest. Tänk att bara kunna få ta dagen som den kommer utan några som helst måsten. Tänk att få dela sådana kravlösa dagar med någon man älskar. Tänk att jag precis har fått uppleva allt det där!
Jag och min man har nämligen varit i Stockholm över helgen. Vi har ätit gott på trevliga restauranger,varit på museum,strosat i gamla stan, fikat på mysiga caféer,åkt tunnelbana kors å tvärs, slappat i sängen, hört på stand-up-comedy och shoppat söta små saker.
Även om vi nu är hemma igen, så tror jag nog att jag ska klara att hålla stressen på avstånd ett tag till. Barnens höstlov börjar idag och vi tänker ha lov vi med.På lördag kommer några vänner till oss, så då ska här göras halloween-fint. Fredagen är också inplanerad. Då kommer min syster med familj hit. En dag, troligen onsdag, ska vi göra något med barnen, eller i alla fall med minsta barnet. Frågan är bara vad en tjej på 11 år kan tänkas vilja göra ensam med sin mamma och pappa.Det vore kul om vi för en gångs skull kunde göra något tillsammans utan att ha en kompis "i släptåg"! Kanske ni har något tips?

Dessa dikter skrev jag till vår teaterföreställning "I väntan på tåget" som spelades i september 2009

Att vara själv och ensam

Själv, sitter här själv.

Det är inte längre vi två.

Du finns inte mer.

Jag har ingen annan.

Jag levde bara för dig.

Ont, det gör så ont.

Tungt, det känns så tungt.

Ensam, så ensam.

Nu har de somnat, mina små änglar.

Nu sover de så sött.

Nu väntar han på mig i rummet bredvid.

Han, min underbara man.

Han, som jag älskar så.

Han som alltid finns där för mig.

Mitt hjärta är fyllt av lycka.

Att inte vara själv, men ändå vara ensam

Du förstår mig inte längre.

Varför skulle du?

Jag gör det inte själv.

Du säger att du finns för mig,

att jag inte är ensam.

Varför känns det så då?

Jag är fånge i mig själv.

Jag kan inte komma ut.

Jag står inte ut!

Att vara själv ,utan att vara ensam

Nära vänner, ytliga bekanta eller nya kontakter.

Egen tid att stanna upp och reflektera eller att bara vara.

Jag är fri att göra vad jag vill, när jag vill, om jag vill.

Jag är själv och jag njuter av livet!

Så var man här igen. I Sverige, på jobbet å på bloggen.En vecka till på Kreta hade inte suttit fel. Det var helt underbart! Sola å bada.Strosa i affärer och på gator å torg.Äta å dricka gott.Busa å flamsa.Upplevelser å äventyr.
Ja, det blev precis så som jag önskat,hoppats å trott.Det var första gången jag reste utomlands med en vännina och dessutom med världens bästa vännina, men det var definitivt inte den sista. Det gav mersmak!
Jag tänkte bjuda er på några bilder från ett utmanande äventyr inramat av storslagen natur. Vi vandrade från 1200 meters höjd på steniga serpentinvägar ner i Samariaravinen, som är Europas längsta ravin med sina 18 km. Det var tufft och vaderna ömmade i flera dagar efteråt. Jag vet i sjutton om jag skulle göra om det igen, men jag ångrar definitivt inte att jag gav mig på vandringen, även om den visade sig vara svårare än jag trott.
Nu är det er tur att få ta del av allt det vackra helt utan ansträngning och träningsvärk. Varsågoda å njut! Vem vet, det kanske kommer mer att njuta, le eller skratta åt från Kreta en annan dag.