DÖDSHOT & INRE FRID
Så fort jag vaknade igen satte dödshots-tänket igång och en förlamande rädsla spred sig i kropp och själ. Trots det tog jag mod till mig och lyfte luren för att ta det oundvikliga steget. Jag funderade ett tag över hur jag skulle säga det, vad han skulle svara osv, men till sist insåg jag att jag måste släppa alla tankar och bara säga det rakt ut. Jag var fullt närvarande och fokuserad där jag satt med luren i handen och väntade på att han skulle svara. En stund senare rasade min värld samman för ett ögonblick, när jag i andra ändan möttes av en telefonsvarare. Jag pratade in ett meddelande om att jag behövde tala med honom och att jag ville att han skulle höra av sig så snart han kunde.
Därefter följde många timmars orolig väntan och med det en tilltagande oförmåga att koncentrera mig. Till sist kände jag mig så kvävd av mitt sinnestillstånd att jag flydde från känslan genom att åka och köpa lite vårblommor. Väl hemma igen såg jag på telefonsvararen att han hade ringt, men jag valde att vänta på att han skulle ringa igen. Till sist gjorde han det och när jag såg hans nummer på displayen kände jag mig yr, illamående och svimnings-färdig. Jag ville fly, men min vilja att bli fri styrde mig rakt mot hotet, rakt in i rädslan. Jag lät bli att tänka. Jag sa bara " Jag har fattat ett beslut.Jag säger upp mig!" Han blev fullständigt ställd. Han sa i princip bara " Det var oväntat". Chockerande, men det är ditt val och jag tänker inte hindra dig". Egendomlig reaktion kan jag tycka, men inget jag tänker fästa min uppmärksamhet på. Vad han tycker och tänker betyder ingenting för mig. Det enda som betyder något är att jag i detta ögonblick var sann mot mig själv!
Direkt efter det att jag sagt upp mig kastade jag mig på telefonen igen för att berätta för mina 2 närmsta och kära arbetskollegor. Jag ville inte att de skulle få veta det genom ett mass-mejl. De blev ledsna och lite bestörta, men verkade förstå. En annan nära kollega råkade vara i deras närvaro, så jag pratade även med henne en stund. Hon gav mig också positiv respons på mitt mod och styrka.
Jag har sedan börjat sprida min befriande nyhet till nära och kära och känner hur jag för varje stund fylls med ny, frisk energi.Gårdagen och de dagar som ledde fram till gårdagen tillhör det förflutna nu. Om morgondagen vet jag inget, så den är det inte lönt att oroa sig över. Det enda som är viktigt är här och nu. Och NU = inre frid och harmoni.
SMÄRTA Å RÄDSLA
Ännu en gång kan jag se nyttan med att behålla min anonyma blogg. Brevet till chefen tog hus i helvete och han skulle till varje pris träffa mig mellan fyra ögon. Jag gjorde allt som stod i min makt för att slippa träffa honom ensam, men han över-rumplade mig ,kan man säga. Det var mycket obehagligt och ångestfyllt, men jag segrade!
Så långt allt gott kan det tyckas, men icke sa nicke.
Efter det där har jag har jag börjat må allt sämre i form av spänningshuvudvärk, ont i nacke och axlar, hjärtklappning och ångest. I måndags tvingades jag sjukskriva mig och imorgon har jag fått en läkartid.
Jag hoppas läkaren sjukskriver mig några veckor även om det bara är en tillfällig lösning. Arbetskraven tillsammans med det dåliga arbetsklimatet och ett uselt ledarskap går inte att råda bot på, som jag ser det. Det betyder att jag aldrig kommer att kunna hålla mig frisk där något längre tag. Därmed har jag bara ett val. Jag måste säga upp mig även om jag ännu inte funnit något nytt jobb. Sitter i en jäkla rävsax känns det som. Tack och lov att jag påbörjat en inre resa genom personlig utveckling. Det har öppnat nya vägar och redskap att hantera situationen. Jag bär konstant på en smärtande klump i mitt bröst, som ibland förflyttar sig till magen eller halsen. Jag är rädd och panikslagen, men jag tänker inte ge vika för jag vet att det är vägen till frihet!
