Ett slag för mycket

Vad komplicerat livet kan vara ibland. Utifrån, med andras ögon, verkar allt så bra. Och den bilden är kanske rätt till stor del. Men djupt därinne döljer sig någonting annat. Något som ligger där och gnager.Ska man nöja sig med presentförpackningen tom på innehåll eller är det just innehållet som är det viktiga? Det bästa vore nog ett komplett paket, men ibland är det svårt att få till.Ska då bekvämligheten, tryggheten och andras krav och förväntningar få råda eller är det hjärtats och själens röst som ska vara vägvisare?"Var nöjd.Var tacksam" säjer en röst. En annan säjer "Sök och Du skall finna.Ta för dig." Ack, så komplicerat och så förrvirrande.Någon som känner igen sig? Någon som har svaret på livets gåta?

Så var det måndag igen. Helgerna bara rusar förbi.Fast det gör veckorna med, tycker jag. Idag har det varit en lugn arbetsdag i alla fall. Jag har varit på kurs. Jättebra och intressant. Mindre kul att det i en praktisk övning visade sig att jag såg sämre än jag visste om.Lägg det till att jag för något/några år sedan fick på pränt att min hörsel var nedsatt.Borde få åldersnojja, precis som party-kompisen i fredags. Vad jag vet har hon inget fel på syn å hörsel, men ålders-nojja har hon. Och jag som har ålderstecken får ingen nojja. Man är så gammal som man känner sig i själ och hjärta, anser jag.I helgen var jag tonåring för en kort stund tex.Mer tänker jag inte säja......annat än att det var väldigt oskyldigt.Min sons uppträdande i helgen var föresten helt fantastiska.Jättebra dans, sång och framträdande. Jag är så stolt! Ni som inte var där kan få ett smakprov om ni hör av er. Jag videofilmade!Just nu verkar det som om livet är en fest. Imorgon blir det lite tillställning med anledning av Rosa Bandet på mitt träningsställe. På onsdag ska jag på dockteater med barnen och min mamma. Och på fredag blir det halloween-party med man, barn,svärson, barnbarn,min mamma samt min syster med familj.Kul när det händer något.Då hinner man inte tänka på det som är mindre bra. Det som ligger där i bakhududet och gnager.
  
                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                        

Jag var ensam. Mitt livs största kärlek hade lämnat mig.Jag var fullständigt nedbruten.Sedan kom paniken.Jag ville inte, jag kunde inte vara ensam.Måste få känna mig behövd, älskad.Började omedvetet mitt sökande efter bekräftelse. Ingen kunde ersätta dig, men dig kunde jag inte få. Levde livet, tog för mig, men var inte lycklig.Det var då, mitt i detta, som jag träffade HAN, min före detta. HAN som sakta, men säkert bröt ner min själ till oigenkännlighet.Jag minns första gången vi träffades. Jag var ute med en arbetskamrat och dansade, på ett ställe jag föreslagit. Hon kände sig inte riktigt hemma där, så hon gick till ett annat dansställe. Vi kom överens om en tid och en plats att träffas på för att ha följe hem.Jag glömde av tiden mitt i festyran, så jag blev försenad . Stod och väntade en stund. Tänkte att hon kanske också var sen. Väntade så länge på henne att jag missade tåget. Fick gå tillbaka till det dansställe jag varit på. Hade tidigare under kvällen stött på några killar där som jag kände lite grann. Kollade med dem hur de skulle ta sig hem och ifall jag kunde hänga på. Det gick bra, men först skulle det ätas natta-mat och sedan skulle det bli svart-taxi hem.Med i detta killgäng var HAN. En rätt snygg kille som inte sa så mycket. I taxin hem fick jag sitta i HANs knä, för att få plats.HAN sa fortfarande inte så mycket. Kompisen som satt närmast oss pratade dessto mer.Båda HAN och kompisen hoppade av på samma ställe som mig. Det visade sig nämligen att HANs kompis bodde granne med mig.De följde med mig upp på en kopp te.Kompisen gick efter ett tag, men HAN blev kvar.HAN blev faktiskt kvar hela natten. Det kändes ok, då HAN inte visade en tendens till närmande.Just det, att HAN inte "försökte nått" gjorde det mig nyfiken på vem HAN var, vad HAN egentligen ville.Det var något mystiskt, något spännande och lockande med honom. Efter att ha sovit var och en på sitt håll och ätit frukost tillsammans skiljdes vi åt. Sa att vi kanske kunde höras.Kändes väl inte som om det betydde något,och egentligen spelade det mig ingen roll.Hade inte precis sagt klick, men visst hade vårt möte väckt en massa frågor. Frågor som  jag aldrig skulle få svar på..........................................trodde jag.

Jag har tänkt i flera dagar att börja min resa tillbaka i tiden, men det kräver en massa energi och jag har helt enkelt varit för trött för att ta tag i det.För mig är det väldigt viktigt att det inte bara blir en beskrivning rakt upp och ner.Jag vill förmedla mina känslor och tankar till er. Jag vill att ni ska förstå!
Skulle min blogg handlat om min vardag, mina intressen eller liknande hade jag nog kunnat bluddra på obehindrat och ofta.För att ni inte ska behöva vänta allt för länge på mig, så får jag väl göra just så att jag babblar lite om ditt å datt emellan varven.
Jag började på ett nytt jobb i början på september. Det tredje på knappt 3 år! Helt otroligt för att vara mig. Innan dess jobbade jag i 20 år på samma arbetsplats. Funderade ibland på att byta jobb, men behövde tydligen flera år på mig att våga ta steget. Ni vet,"man vet vad man har, men...........". I alla fall, så måste jag säja att det känns riktigt bra, men visst är det tufft i början. Både att lära nytt och att hinna med.Har haft och har delvis fortfarande det lite kämpigt för övr också, men det är klart mycket bättre än i början av året. Jag ser positivt på framtiden! Och till att börja med ser jag framemot helgen. På lördag och söndag ska min son sjunga tillsammans med en tjejkompis i samband med en modeshow. På fredag ska jag troligen ut å "svänga de lurviga" med en vännina å hennes arbetskamrat.Ett veckoslut att se framemot alltså! Å nu, så ser jag framemot att krypa ner i sängen. Kanske dax för er också? Natti, natti..................... zzzzzzzzzzzzzz.

Ja, som ni förstår kommer här rymmas mycket tungt, djupt och allvarligt, MEN för att både ni och jag ska orka ta in allt detta kommer jag varva dessa återblickar med mitt liv här och nu. Givetvis består även det av vissa nedgångar, men också av en hel del uppgångar.Eftersom jag är en livsnjutare i grund och botten, så lovar jag er att ni kommer få ta del av allt det härliga, underbara, roliga och vackra som finns runt omkring mig och som också ryms i min själ.
Jaha, med det tänker jag avsluta mitt första egna blogg-inlägg någonsin. Många fler ska det bli.
Hoppas ni hänger med?!