Ett slag för mycket

Nu kära vänner tar jag en liten blogg-paus, fast jag är väl inte precis flitig på att uppdatera, så ni märker nog inte av det.När jag är tillbaka igen har jag i alla fall med all säkehet mycket att bubbla om. En vecka på Kreta med bästa vänninan kan ju inte bli annat än vrål-kul, fylld av äventyr, behagligt avkopplande och, och, och ALLDELES FANTASTISK! Ha det nu så bra här hemma. Jag tittar in hos er och lämnar en kommentar när jag är tillbaka.

Så var teaterföreställningarna över. Så mycket förberedelse för en så kort upplevelse. Men det är det värt för att få stå på scen med fullsatt publik varje gång och med lovorden klingandes i öronen.
Tänk om man kunde fått känna lite av det på sin arbetsplats också, men det tycks vara stört omöjligt.Där blir allt bara tuffare, konstigare och svårare på alla plan. Jag tänker inte åka med den karusellen mera. Jag ser mig om efter något annat jobb för att inom en snar framtid dra vidare mot nya yrkes-mål.
Först ska jag bara ladda batterierna tillsammans med bästa vänninan på Kreta. På torsdag drar vi. Åh, så underbart och kul det ska bli!

Som vanligt rullar livet för fort och det är svårt att hinna med i svängarna. Just nu kretsar det mesta runt teatern. Vi hade premiär i fredags. Med god stämning och taggade till tusen tog vi  scenen och, som det kändes, en fullsatt publik med storm. Vilken underbar känsla! Med den i bagaget kan väl knappast kommande teater-helg bli annat än bra, eller hur? Som grädde på moset kommer dessutom min bästa vännina och tittar, för första gången någonsin till och med.
Helgen bjöd inte bara på teater utan även på vackert väder, vilket jag utnyttjade genom att promenera och fika i Botaniska Trädgården med min mamma, stora dottern och mitt älskade, lilla barnbarn på lördagen.
På söndagen blev det familjedag på Liseberg. För lilla barnbarnet var det premiär och som mormor kändes det ärofyllt att få vara med och dela hennes första Lisebergs-upplevelse. Vi njöt av att åka (farfars-)mormors-bilar och  trummeliten (typ kaffekopparna) och mycket mer.Hon sken som en sol hela dagen och jag kände mig upprymd och glad av att se henne och vara med henne. Tänk att en sån liten människa kan ge så mycket själslig energi och styrka genom att bara finnas till. Det finns inga ord i världen som är tillräckligt kraftfulla för att beskriva hur mycket jag älskar dej, MITT LJUVLIGA BARNBARN!

Länge har jag vandrat på sökandets stig utan att veta vart jag vill komma.
Trött av ansträngning i kropp och själ stannar jag upp och lyssnar till mitt inre.
Där finns en gömd skatt fylld av oändliga möjligheter.
Där i ryms alla svaren.
Jag behöver inte längre fortsätta min mödosamma resa.
Jag följer istället vägen genom hjärta och själ, där jag fritt kan ösa ur skattens aldrig sinande potential.

Vaknade alldeles för tidigt idag. Låg och funderade på varför en del människor alltid måste framhäva sig och trampa andra på tårna.Varför bojkottar de andra människors idéer redan innan de är färdiguttalade? Dessa människor dödar min entusiasm och mitt engagemang. Det värsta är att de finns på min arbetsplats,så jag tvingas finna mig i detta, så länge jag blir kvar där.Men vem har sagt att jag måste stanna då?Ingen! Jag kommer att leta nytt jobb.
Ett jobb där jag inte hela tiden utsätts för nya, krävande utmaningar och höga prestationskrav från flera håll. Jag är färdig med denna sortens utveckling. Just nu skulle jag vilja ha ett tryggt och lugnt jobb som bara flyter på av sig själv.Jag vill lägga mitt fokus på min familj och investera i min egen inre hälsa. Så småningom vill jag sätta mig på skolbänken igen. Jag vill lära mig mer om mig själv.Jag vill hjälpa andra att hitta sina inre potentialer och se dem utvecklas. Kanske läser jag till beteendevetare, kognitiv beteendeterapeut, samtalsterapeut eller livscoach. Jag vet inte riktigt än, men det blir något åt det hållet i alla fall.Inget ska få komma ivägen för min dröm, även om jag redan mött på hinder.
Det finns människor som står mig nära som ofta ser hinder där jag ser möjligheter.Jag skulle önska att de ibland kunde lyfta mig istället för att hindra mig. De skulle få så mycket tillbaka om de vågade lyssna och vågade pröva.Jag skulle blomstra och inte kunna hejda mina känslor av lycka och kärlek. Även om de inte har behov av det jag kan ge dem , så är jag övertygad om att de skulle upptäcka en ny värld som skulle skänka dem mer glädje i livet.
Nåväl, det är deras val. Vi har alla våra val och mitt är att följa mitt hjärta och mina drömmar däri. Med det  önskar jag er alla en underbar dag i det vackra vädret.Tack för att ni finns för mig!

Idag smet jag iväg lite tidigare från jobbet. Jag upptäckte nämligen för några dagar sedan att mitt pass inte är gilltigt längre. Inte bra med tanke på att jag ska till Kreta om några veckor.For iväg till polisen och blev fotad i face och på fingertoppar, så med 400 kr mindre i plånboken, har jag nu ett nytt pass i mina ägor inom 5 arbetsdagar.Så skönt, en stressfaktor mindre i tillvaron.
Passade också på att fixa de sista rekvisita-grejerna till teatern i Röda Korsets secondhand-affär. Det känns bra att kunna bidra till behjärtansvärda saker ute i världen, samtidigt som föreningens kassa slipper urholkas allt för hårt.
Snäll som jag är for jag vidare till turistbyrån för att köpa teaterbiljetter åt några kollegor. Ooops, nu blev jag plötsligt varse att det bara är drygt 1 vecka kvar till premiären! Lite stressande och pirrigt men också mycket spännade och roligt.
Nöjd över att ha fått ordnat det jag planerat och med tid över tills jag förväntades vara hemma följde jag min längtan efter själslig påfyllnad. Jag köpte mig en glass och satte mig på hamnbryggan i vår lilla stad. Där njöt jag av susande löv i vinden, änderna som simmade intill kanten, solens värmande strålar och träd som speglade sig i vattnet. Emellanåt dök jag ner i " Munken som sålde sin Ferrari" och lät mig inspireras av den visdom och glädje som den boken förmedlar. Har ni inte läst den så gör det!
När min egen-stund var slut kände jag mig lugn och avslappnad och redo för matlagning och läxläsning. Allt gick som en dans! Att investera ensam-tid i tysthet och stillhet ger en fantastisk avkastning. Pröva får ni se!

Om man skulle ta å bli deckarförfattare. Det borde vara en enkel match för mig med tanke på hur jag har fått luska runt  för att komma tillrätta med bilköpet vi gjorde i vintras.Godtrogen som man är,eller snarare som min man är, så köpte vi bilen trots att killen som ägde den (trodde vi) inte hade ett komplett registreringsbevis att visa upp. Killen lovade att skicka in om ägarbyte.
Det gick väl någon vecka utan att något hade hänt. Mannen min, ringde killen som bedyrade att han hade skickat det.Bara att vänta igen.
Väntan blev lång, men det märkte vi inte, för allt glömdes bort när mannen blev sjuk. När mannen kom hem från sjukhus igen kom minnet också tillbaka och då började detektivarbetet.
Ringde transportstyrelsen och lotsades hit å dit. Fick så till slut veta att vi minsann inte ägde bilen. Tänkte väl det. Killen var väl fortfarande ägare förståss...........eller? Icke sa nicke. Som ägare stod en för oss fullständigt okänd person. Den okände hade varit på väg att sälja bilen till en annan okänding, men av någon anledning tycktes köpet ha gått tillbaka. Killen vi köpt bilen av fanns inte överhuvudtaget med i vår (?) bils värld!
Nu börjar det bli spännande, eller hur?
Fick lite person- och adressuppgifter på registrerad ägare och på fejk-ägare. Letade efter kompletteringar på nätet för att kunna ta kontakt å reda ut. Körde fast.Visste att Transportstyrelsen kunde göra utredning, men tänkte " det tar tid". Ringde polisen (trots att vi väl är i samma bransch?). Inget för dem, blev svaret. Behövde förstärkning. Ringde Transportstyrelsen. Lotsades runt. "Skriv en begäran om utredning" sa man. Skev å skrev å skrev.Kompletterade med kvitto-bevis och egen personutredning. Skickade in.Snabba besked "Utredning startar om 6-9 veckor"!

Idag kom ett brev där vi får veta att registrad ägare blivit uppmanad att lämna in uppgifter om ägarbyte, så att vår kille i sin tur kan lämna in uppgifter om ägarbyte, så att vi till slut kan registras som ägare. Utredningen är igång. Väntar igen,fast inte länge.

Telefonen ringer på kvällskvisten. Mannen svarar och hans haka släpper taget om överkäken. Det var HAN! Den registrade ägaren. Han har läst brevet och han är glad. Glad??? Jo, för han har nämligen sålt vår bil, när det var hans bil, till okändigen, som lovat skicka in om ägarbyte, men aldrig gjort det. Den registrerade ägaren har slitit sitt hår för att få ordning på det hela och var nu så arg (fast han nyss var glad) att han tänkt lyfta luren till polisen. Åsså kom brevet från Transportstyrelsen. Åssa fick han nytt hopp å ringde oss. Det var just den ledtråden som fick mig att till sist lösa det här fallet.

Nu lägger jag korten på bordet och ger er svaret om ni inte redan har listat ut det.Här kommer det:
Antonio säljer sin bil till Mikael. Mikael lovar att skicka in lappen om ägarbyte. Transportstyrelsen får lappen, men då den inte är påskriven skickas den tillbaka och där stannar den. Således är Antonio fortfarande ägare. Han jagar Mikael för att få ordning på ägarbytet. Under tiden säljer Mikael bilen till Tobias. Tobias i sin tur säljer den till oss och där har vi början på min historia.
Nå, vad säjer ni om mina möjligheter att bli deckarförfattare? Eller ni kanske rent av tycker att jag borde satsa på en karriär som detektiv?