Ett slag för mycket

Snacka om att livet är en berg- å dalbana! Igår var jag taggad till tusen och idag har luften fullständigt gått ur mig. Maken har nu haft feber  i över 3 veckor. Han sökte läkare första gången för ca 1,5 vecka sedan.Ingen nämnvärd utredning gjordes. Han skulle återkomma om en vecka ifall febern inte gick ner. I söndags kom han knappt ur sängen pga akut ryggont. Framemot midnatt hade smärtan ökat och han fick svårt att andas, så det blev läkarbesök igen.Inte heller denna gången gjordes det särskilt mycket.Han fick dock antibiotika och uppmanades söka igen om febern fortfartande var kvar efter 4-5 dagar. Då ryggsmärtorna hela tiden ökade och värktabletterna inte hjälpte längre gjordes ett 3:dje läkarbesök två dagar efter det förra, alltså i förrgår. Han fick recept på starkare värktabletter, men fortfarande gjordes ingen feberutredning. Istället fick han en ny läkartid i nästa vecka. Den behöver han antagligen inte längre för idag blev han så yr, så att han fick åka akut till sjukhus, där han blev inlagd. Inte en dag för tidigt! Skandalöst att det ska behöva gå så långt! Nåväl, nu äntligen blir han utredd och det är ju bra, men det ska gudarna veta att det är tufft att stå bredvid å se på och inte kunna göra nått. Att jag själv är företagsssköterska, distriktssköterska, sjuksköterska och undersköterska hjälpte föga tydligen. Hur ska då en vanlig lekman bli sedd och tagen på allvar? Fel man på fel plats säjer jag bara. Om jag får som jag vill så kommer läkaren att bli anmäld!