DÖDSHOT & INRE FRID

Gårdagen var för mig en nära-döden-upplevelse. Jag vaknade,efter bara ett par timmars sömn, med stark ångest och panik över min arbetssituation. Jag kände instinktivt att nu var tiden inne för att våga möta rädslan för att bli fri från smärtan. Mina tankar spelade mig ett spratt om dödshot i det ögonblick då jag skulle tvingas pressa fram de banbrytande orden "Jag säger upp mig!" till min oberäknerliga, obehagliga chef. Det var utifrån detta omöjligt att somna om inom flera timmars radie. Till sist däckade jag av psykisk utmattning.

Så fort jag vaknade igen satte dödshots-tänket igång och en förlamande rädsla spred sig i kropp och själ. Trots det tog jag mod till mig och lyfte luren för att ta det oundvikliga steget. Jag funderade ett tag över hur jag skulle säga det, vad han skulle svara osv, men till sist insåg jag att jag måste släppa alla tankar och bara säga det rakt ut. Jag var fullt närvarande och fokuserad där jag satt med luren i handen och väntade på att han skulle svara. En stund senare rasade min värld samman för ett ögonblick, när jag i andra ändan möttes av en telefonsvarare. Jag pratade in ett meddelande om att jag behövde tala med honom och att jag ville att han skulle höra av sig så snart han kunde.

Därefter följde många timmars orolig väntan och med det en tilltagande oförmåga att koncentrera mig. Till sist kände jag mig så kvävd av mitt sinnestillstånd att jag flydde från känslan genom att åka och köpa lite vårblommor. Väl hemma igen såg jag på telefonsvararen att han hade ringt, men jag valde att vänta på att han skulle ringa igen. Till sist gjorde han det och när jag såg hans nummer på displayen kände jag mig yr, illamående och svimnings-färdig. Jag ville fly, men min vilja att bli fri styrde mig rakt mot hotet, rakt in i rädslan. Jag lät bli att tänka. Jag sa bara " Jag har fattat ett beslut.Jag säger upp mig!" Han blev fullständigt ställd. Han sa i princip bara " Det var oväntat". Chockerande, men det är ditt val och jag tänker inte hindra dig". Egendomlig reaktion kan jag tycka, men inget jag tänker fästa min uppmärksamhet på. Vad han tycker och tänker betyder ingenting för mig. Det enda som betyder något är att jag i detta ögonblick var sann mot mig själv!

Direkt efter det att jag sagt upp mig kastade jag mig på telefonen igen för att berätta för mina 2 närmsta och kära arbetskollegor. Jag ville inte att de skulle få veta det genom ett mass-mejl. De blev ledsna och lite bestörta, men verkade förstå. En annan nära kollega råkade vara i deras närvaro, så jag pratade även med henne en stund. Hon gav mig också positiv respons på mitt mod och styrka.

Jag har sedan börjat sprida min befriande nyhet till nära och kära och känner hur jag för varje stund fylls med ny, frisk energi.Gårdagen och de dagar som ledde fram till gårdagen tillhör det förflutna nu. Om morgondagen vet jag inget, så den är det inte lönt att oroa sig över. Det enda som är viktigt är här och nu. Och NU = inre frid och harmoni.


Kommentarer
Postat av: marie

Goa vän!

Jag får rysningar när jag läser ditt inlägg. Du har gjort det rätta, du har följt ditt hjärta och ditt sanna jag. Du har gått stark ur det hela. Du förtjänar att må bra och det hoppas jag du kommer göra nu.

Som du säger, oroa dej inte för morgondagen., Det viktiga är HÄR och NU. Lev idag, njut idag.

Morgondagaen kommer ordna sig. Morgondagen kommer bli bra.

Underbar bild som förmedlar dina känslor!

Frid på dej! Och massor med kramar från mej!!!

2010-03-30 @ 09:44:07
URL: http://mariekjerulf.blogg.se/
Postat av: Gråbossen

Starkt gjort, Marie!! Allt kan bara bli bättre nu. Det blir verkligen ljusare tider för dig - både utomhus och i ditt inre.



Stor kram till dig!

2010-03-30 @ 20:28:43
URL: http://grabossen.blogg.se/
Postat av: Gunnel L

Kära Marie....Åh, vilken pers du gav oss. Jag levde så in i vad du skrev så jag var lika kallsvettig av nervositet som du. Och därefter lättnad. Skönt. Jag kan samtidigt bli så förbannad för jag tänker så här; HUR kan EN människa ha en sådan aora omkring sig som kan sprida rädlsa och t.o.m skräck hos någon. Jag blir riktigt f-bannad då jag tänker på det. INGEN, jag säger INGEN skall ha en sådan makt gentemot en annnan människa oavsett vad personen har för titel. Ordet chef kan ibland hos mig ge rysningar. Det är som om själva ordet chef genomsyras av en negativ klang. Visst chefen skall ha ANVSVAR och fatta ibland tuffa beslut..men ALDRIG någonsin skall en chef ha befogenheten att vara en tyrann. Och varför sätter vi ibland en chef på en sådan hög pedistal att vi själva blir ynkliga små kryp som darrar av rädlsa inför den "högste" uppe på sin pidestal.Detta är inte riktad som kritik genetmot dig my friend. Jag skriver det mer allmänt..Men det förstår du säkert. Men NU Marie, nu kan du bara se framåt. Och jag hoppas att du aldrig någonsin skall behöva gå igenom sådant här. Glöm aldrig bort att du skall sitta på samma pidestal som alla andra, oavsett om personen är en maktperson eller inte. Vi skall alla kunna sitta där och vicka på benen, för våra ben är lika snygga som någon annnans. Så är det. Kan låta svårt, men är vi sanna mot oss själva så är det hur enkelt som helst och vi faller inte ens ner..hur hög pidestalen än är.

varm kram och jag säger än en gång HEJA MARIE...och en lyckospark i baken (ler)

från din vän genom fb/ Gunnel

2010-03-30 @ 22:00:10
Postat av: Vännen

Att veta att du har fixat det här också ger mej ett halmstrå att greppa efter. Jag är jätteglad för din skull och det är tur att du är min vän. Vi har mycket att kämpa för båda två och med varandras hjälp tror jag att vi fixar allt fast jag tvivlar över en viss del nu. Men utan dej så hade jag inte klarat mej! Kramiz min underbara vän.

2010-03-31 @ 09:09:27
URL: http://anci62.blogg.se/
Postat av: Anonym

Vilket mod! Jag känner dig bara genom bloggen som jag har följt men är imponerad och övertygad om att det kommer att gå dig väl. Du inspirerar till små och stora storverk. Kram

2010-04-07 @ 12:11:02
Postat av: Marie

TILL ANONYM:Tack för värmande uppmuntran! Känner du mig genom min nya, mindre dystra, blogg också? Intresserad av att bli insläppt annars?

2010-04-07 @ 23:20:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback