Ett slag för mycket

Ännu en gång kan jag se nyttan med att behålla min anonyma blogg. Brevet till chefen tog hus i helvete och han skulle till varje pris träffa mig mellan fyra ögon. Jag gjorde allt som stod i min makt för att slippa träffa honom ensam, men han över-rumplade mig ,kan man säga. Det var mycket obehagligt och ångestfyllt, men jag segrade!

Så långt allt gott kan det tyckas, men icke sa nicke.

Efter det där har jag har jag börjat må allt sämre i form av spänningshuvudvärk, ont i nacke och axlar, hjärtklappning och ångest. I måndags tvingades jag sjukskriva mig och imorgon har jag fått en läkartid.

Jag hoppas läkaren sjukskriver mig några veckor även om det bara är en tillfällig lösning. Arbetskraven tillsammans med det dåliga arbetsklimatet och ett uselt ledarskap går inte att råda bot på, som jag ser det. Det betyder att jag aldrig kommer att kunna hålla mig frisk där något längre tag. Därmed har jag bara ett val. Jag måste säga upp mig även om jag ännu inte funnit något nytt jobb. Sitter i en jäkla rävsax känns det som. Tack och lov att jag påbörjat en inre resa genom personlig utveckling. Det har öppnat nya vägar och redskap att hantera situationen. Jag bär konstant på en smärtande klump i mitt bröst, som ibland förflyttar sig till magen eller halsen. Jag är rädd och panikslagen, men jag tänker inte ge vika för jag vet att det är vägen till frihet!