SKRÄCKSLAGEN

Vi träffade vänner och släkt allt mer sällan. Framförallt  de på min sida. HAN ansåg att vi inte hade tid pga renoveringen, men HAN uppgav också att HAN inte gillade flertalet av dem av olika anledningar. Eftersom jag redan var psykiskt nedbruten och "hjärntvättad" var jag ett lätt byte att isolera på detta sätt. Nu hade HAN fullständig kontroll och därmed makt över mig.
Minnesluckorna är många kring det ökande våld som jag nu utsattes för. En del saker har dock etsat sig fast i minnet för alltid.
Ett sådant tillfälle var när jag i skräck för HANs vansinniga ilska låste in mig på toaletten. HAN bankade på dörren allt vad HAN orkade, samtidigt som HAN gapade och skrek åt mig att öppna annars skulle HAN döda mig.
Hur kunde jag vara säker på att HAN inte skulle göra mig illa om jag gjorde som HAN ville då ? Så som HAN betedde sig verkade det farligare att öppna dörren än att låta bli.Jag tänkte att HAN nog skulle lugna ner sig när HAN ändå inte kunde komma åt mig. Det gjorde HAN dock inte. Jag minns att HAN sa "Nu jävlar ska jag ta dig!" och så blev det tyst, men bara för en stund. Snart hördes kraftiga slag emot toalettdörren (som för övr var ny).Rätt var det var gick det hål i dörrren och jag kunde skynja ett yxskaft.
 HAN fortsatte slå dörren i spillror. Jag tryckte mig så långt in i hörnet jag kunde och höll händer och armar för ansiktet. Till slut stod HAN där framför mig och jag kom inte längre undan. HAN tog ett struptag om min hals och började dunka mitt huvud mot kaklet. Jag minns inte hur länge HAN höll på, men efteråt sjönk jag ihop på badrumsgolvet av ren utmattning.                                    
Vid ett annat tillfälle sprang jag ut i snön ,utan varken jacka eller skor, för att försöka undgå att bli slagen. Det blev förståss väldigt kallt efter ett tag, så till sist hade jag inget annat val än att gå in igen. Det var bara det att HAN hade låst dörren och hur jag än vädjade vägrade HAN släppa in mig. Jag minns inte hur länge jag stod därute i kölden, men till slut blev jag så desperat så jag jag bankade på glasrutan i vår ytterdörren som besatt. Plötsligt åkte hela armen rakt igenom glasrutan.Det blödde förståss, men jag kände konstigt nog ingen smärta. Jag kände mig bara lättad för att jag  nu äntligen kunde öppna och gå in. Mitt beteende chokade nog honom för jag minns inte att HAN slog mig den gången. Jag var själv chockad över min reaktion och mitt beteende. Hade jag blivit lika galen som honom?

Kommentarer
Postat av: Anki

Herregud! Jag blir helt stum! Kram

2009-03-28 @ 10:12:37
URL: http://anci62.blogg.se/
Postat av: ulrika

Fruktansvärt, det finns inga ord.

Som jag skrivit tidigare så är jag tacksam för att du delar med dig av ditt liv.

Hoppas du har en fin lördag.

Du frågade någon gång om ifall du fick länka till mig och det är självklart att du får. Blir bara glad för det.

Var ärdd om dig.

Massor med varma kramar till dig.

2009-03-28 @ 12:31:34
URL: http://mittmirakel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback