Ett slag för mycket

Jag har för ett ögonblick fyllt min själ med tro, hopp och kärlek. Jag är fortfarande varm och lycklig inombords. Jag kan ännu minnas hur det var när den dagen var min, min bröllopsdag.Jag kan längta tillbaka dit. Jag kan önska att allt fortfarande var så där underbart.
Kanske är det ännu möjligt.Kanske finns det ännu hopp.Inte ska väl det där bara vara det förflutnas privilegie.Vad är då meningen med livet? Jag vet vad jag behöver och vill för att livet ska kännas så där. Jag behöver bara ta första steget till handling.Det är där jag befinner mig nu. Räcker det att veta vad jag vill för att handla då?Måste jag inte veta om min handling kommer att leda mig dit jag vill?
Just nu tänker jag inte grubbla mer på det. Jag tänker behålla den varma, lyckliga känslan inom mig resten av dagen. Inget ska få komma i dess väg. Ikväll får jag träffa det vackra brudparet igen och alla glada festmänniskor inklusive min underbara bästa vännina. Jag tänker låta mitt lyckorus blandas med deras glädje.Tillsammans ska vi föra bröllopsfesten till oanade höjder!