Ett slag för mycket

Tänker varje dag att jag ska skriva i min blogg, men först måste jag göra det, åsså det, åsså det, åsså det..................å sedan är jag för trött. Trött, trött, trött, usch ja,jag är konstant trött.,Det mesta känns tungt å motigt. Ibland undrar jag hur länge jag ska orka innan jag hamnar " i väggen" igen. Visst finns det glädjestunder. Allt är inte skit. Fast inget flyter på av sig själv. Det känns som en evig kamp.Jag önskar att någon kunde gå före och bana vägen åt mig. Att jag slapp ta alla initiativ, hålla koll på allt å driva allt. Jag klarade kanske det förr, innan jag hamnade "i väggen", men efter det är jag inte den samma mer. Jag orkar inte längre vara den starka i alla lägen. Den som tar tag i och fixar allt. Jag varken orkar eller vill. Hur ska jag få andra att föstå det? Ingen tycks ta mig på allvar. Ingen tycks bry sig. Antagligen är det mitt eget fel. Jag borde lägga mig pall å skita i allt. Å ena sidan var det ju det jag gjorde när jag "gick in i väggen", och jag kan inte påstå att min omgivning uppträdde mycket annorlunda mot mig då. På något egendomligt sätt så förväntar sig alla runt omkring mig att jag fixar allt, Jag vill inte fixa allt längre! Jag är ingen arbetsledare å vill ingen vara! Nu får andra runt omkring mig ta den rollen, så att jag kan luta mig tillbaka. Nu är det min tur att få allt serverat. Eller förtjänar jag inte det kanske? Är min hälsa inte viktig? Betyder jag ingenting?