Ett slag för mycket

Nu har det firats jul med nära och kära  i dagarna två. Intensivt, men härligt. Härligt är det också med en slappedag efter det här. Att få sitta här framför datorn i mysoverallen och surfa runt bland bloggar och Facebook. Att, åtminstone för en stund, strunta i disken och stöket från gårdagen.
Visst är det galet hur man flänger i juletid. Först innan jul, då det ska köpas julklappar, bakas,lagas mat, städas och pyntas. Sen när väl julen kommer så ska man träffa hela tjocka släkten och det helst under de tre juldagarna. Man kan undra över vad som menas med julefrid egentligen.
Den här julen har i alla fall jag försökt låta bli att stressa livet ur mig. Jag intalade mig själv att det blir jul oavsett vad jag gör eller inte gör och att jag tom kanske skulle hinna känna julefrid om jag stannade upp en stund. Å vet ni vad? Det funkade!
Dagarna innan julafton tex  tog jag mig tid att träffa min bästa vännina för att önska henne god jul. Förr hade det blivit ett hastigt överlämnande av paket, men den här gången blev det mat på en grekisk restaurang och efter det kaffe och glass på ett mysigt café. Trots att flera timmar förflöt och det inte var färdig-julat hemma, så kände jag ingen som helst stress. Det var bara underbart avslappnat och glädjefullt.
Med den känslan kvar inom mig blev även dagen före julafton ovanligt avstressad. Jag slet inte till sängdax utan slog mig ner vid tv:n tillsammans med hembakat vörtbröd med julskinka, julmust, make och barn vid 21-tiden. Allt var visserligen inte helt färdigt, men vissa saker går faktiskt att vänta med eller tom låta bli helt och hållet.
Julafton kunde ha blivit lagom, men eftersom vi obetänksamt tackat ja till att träffa makens kusiner på dagen, så blev den väl hektisk. Detta eftersom kvällen skulle firas hos min syster.Nåväl,julafton blev trots stressen riktigt kul, bortsett från en sak.För första gången någonsin var inte min stora dotter med oss, och det kändes väldigt konstigt och tomt. Dottern flyttade hemmifrån förra året efter det att hon blivit mamma och eftersom hon, pojkvännen och lilla barnbarnet var med oss förra julen, så var det farmor och farfars tur den här gången.
Juldagen blev istället våran tillsammans- dag, så därför kom tomten två gånger i år. Å det var så underbart att se lilla barnbarnets glädje när tomten kom med alla julklappar!

Å vet ni vad?Nästa år är den söta lilla familjen med oss på julafton,och då är de inte tre utan fyra. Till sommaren ska jag nämligen bli mormor igen!