Ett slag för mycket

Jag hatar mig själv för att jag känner mig så pessimistisk och för att jag låter andra drabbas av det. Samtidigt känns det så orättvist att jag inte har rätt att må skit. Jag orkar inte ta mig upp ur gropen själv och ingen tycks vilja hjälpa mig.
Jo,men bara om jag först blir lite mer positiv.Hur blir jag det utan någon energi-påfyllnad då? Det är för mig en gåta.
Jag har aldrig krävt av andra att de ska ge mig en massa först innan jag ger dem något. Jag har gett för att jag förstått att de behöver och för att jag vill och bryr mig.
Visst är det lättare att ge när allt är glatt och lustfyllt,men om jag inte känner mig glad och inte vet hur jag ska kunna bli glad, har jag då inte rätt att få lite omtanke och uppmuntran? Eller får jag skylla mig själv då?