Ett slag för mycket

Jag har varit på väg att blogga flera gånger om, men klockan har en tendens att springa iväg mot natt å då orkar jag inte få till ett inlägg. Nåväl, nu är jag i alla fall här.Fast egentligen borde jag kanske låta bli att skriva. Jag känner mig som en riktig gnällspik å  jag hatar att vara sådan. Jag hoppas innerligt att det blir bättre snart.Jag var i alla fall hos läkaren igår och han sjukskrev mig i 14 dagar. Det kändes så skönt att bli bekräftad/sedd. Han förstod att jag behövde vila och återhämtning för att "komma på banan" igen. Nu gäller det bara att använda sjukskrivningstiden till just återhämtning och försöka koppla bort alla "måsten". Jag blev ordinerad att göra något bara för mig själv och helst över några dagar. Att vara borta flera dagar kan nog bli lite svårt med tanke på makens tillstånd, men vi får väl se.
I alla fall hade jag en rolig kväll igår tillsammans med min mamma och senare också med min bästa vännina.Jag å mamma kollade på en improviations- teaterföreställning som gav oss massor av härliga skratt. Efteråt åt vi en underbar middag på en mysig, grekisk restaurang. Klockan hann nästa bli midnatt innan vi var hemma igen.Det hindrade dock varken mig eller bästa vänninan från att träffas över en flaska vin med prat om "livets allvar" som tillbehör (lite godis var det visst också). Först vid 3-tiden på natten traskade jag hemmåt fylld med ny energi och med en gnutta hopp om att allt kommer att bli bra igen.
Jag bestämde mig idag för att fortsätta i den andan. Maken å jag tog en promenad samt en fika i botaniska trädgården.Vackert och avkopplande.Jag älskar naturen! Mest havet, men även skog och blommor.
Häromdagen var jag föresten vid ett vattenfall här hemmavid. Sonen skulle spela in en film där tillsammans med en kusin så jag och min syster skjutsade dem dit och passade samtidigt på att ta med våran mamma och de andra barnen för en liten utflykt. Vi fikade också  i skogen till tonerna av vattenfallets brus och ett lyckorus infann sig för ett ögonblick.
Ja tänk, det finns ändå en hel del att njuta av i livet, även när det är som tuffast. Det gäller bara att ta vara på de små ögonblicken, och att plocka fram dem, som jag just gjorde, när det känns svårt.Det bästa är att jag dessutom förevigat allt det vackra med min kamera. Som tack för all omtanke som ni skänker mig i era kommentarer ger jag er här ett smakprov.