Ett slag för mycket

Den psykiska misshandeln fortsätta på samma sätt under ännu en tid.Även om den inte tycktes öka, så åt den sig allt djupare in i min själ. Från att i början ha visat och sagt vad jag tyckte och tänkte blev jag nu allt mer innbunden. 
Det var inte lönt att säja något och dessutom började jag tvivla på mig själv.Kanske hade HAN rätt i det HAN kallade mig och beskyllde mig för.Jag började att ursäkta HANs beteende med att det var mitt eget fel.Någonstans mitt i det själsliga förfallet  tillkom det fysiska våldet.Jag minns inte när och hur, mer än att det till en början handlade om mindre våld, så som dra i hår och öron, knuffas mm. Jag orkade inte protestera.Vad skulle det tjäna till? HAN hade för modligen rätt. Jag måste ändra mig.Jag började be om ursäkt för mitt beteende och lade ner den lilla energi som fanns kvar på att göra mitt bästa. Mitt bästa var dock aldrig nog. Jag behövde tydligen mer stryk för att lära och förstå. Såväl det psykiska som det fysiska våldet trappades upp. Mina gränser flyttades i samma takt. Dels pga av "hjärntvättningen", men också pga av rädsla. Om jag protesterade skulle jag förmodligen drabbas ännu värre.Det gällde att hålla honom lugn.