Ett slag för mycket

Äntligen börjar jag hitta tillbaka till mitt rätta jag! Så skönt att slippa vara dyster-Fia mera. Om nu 2008 var ett bedrövligt år å 2009 inte mycket bättre, så känns 2010 dessto mer lovande.
Året har knappt börjat, men det har börjat bra. Jag har varit ledig från jobbet de första 10 dagarna. 10 dagar fyllda av kalas och nyårsfirande, men också av lugn och ro. Jobb-starten igår kändes helt okej. Dels för att jag har fått laddat batterierna, men också för att vi går in i en lugnare period samtidigt som jag har fått stöd och hjälp med en del psykiskt pressande uppgifter.
Som "grädde på moset" ska jag att vara ledig en dag i veckan under, till att börja med, 6 månader. En dag som jag tänkt ägna åt det jag bäst behöver för stunden. En dag som inte bara kommer få mig själv att må bättre utan även min familj.
Jag vet inte om det är tanken på denna dag som fått lust och engagemang att vakna till liv inom mig eller om jag helt enkelt är klar med det som varit. Oavsett vilket så känner jag nu en brinnande längtan och en fast beslutsamhet att gå en kortare utbildning som ger mig möjlighet att hjälpa andra genom coachande eller terapeutiska samtal. Lika stor är min längtan efter personlig utveckling, så därför har jag anmält mig till en kurs som är en kväll i veckan i 10 veckor. Det är högst troligt att jag också kommer att åka på en annorlunda helgkurs i liknande anda.
Jag tänker, inom kort,även ta tag i den fysiska träningen igen.
Med lust och engagemang kommer också tro, hopp och kärlek tillbaka och det känns underbart att veta.
Att 2010 dessutom kommer skänka mig ännu ett barnbarn och en 2-veckors utlandsresa (troligen Thailand) för att fira makens 50-årsdag bland mycket annat förstärker ytterligare den spänning, förväntan och glädje jag känner.

2010 kommer att bli fantastiskt!

Så här några dagar in på det nya året hade jag tänkt att pränta ner mina drömmar, mina planer och mina mål för 2010. Det har jag fortfarande tänkt, men inte idag.

Idag har jag istället lagt krutet på att att göra om min presentation av mig själv och min blogg, så att den stämmer med verkligheten. Ni som redan läser min blogg tittar väl knappast åt min presentation längre, men ni som är nya vill säkert få en rättvis bild av mig och det jag vill förmedla.
Jag funderade också på att byta namn och utseende på bloggen, så att den inte skulle kännas så tung. Till sist kom jag fram till att namnet, knytnäven och ögonen inte nödvändigtvis måste stå för svårigheter. De kan lika gärna representera fightern inom mig. Min inre styrka, mitt hopp och min tro på att det alltid kommer något gott ur allt det onda. Håret, dimman, röken eller vad ni nu ser det som, vilket omringar bloggen som en ram ,tänker jag hädanefter se som det förflutna som blir allt svagare och därför inte längre kan plåga mig.
Min blogg kommer alltså fortsätta se ut som den gör och den kommer att förbli anonym, så till vida att inga namn nämns och att jag är restiktiv med foton.

Som jag sagt förut, så skulle jag ibland vilja vara mer personlig på det sistnämnda planet, så nu äntligen har jag bestämt mig för att starta en blogg till, där detta är möjligt.
Båda bloggarna kommer att fylla sitt syfte.          Här kan jag fortsätta släppa ut mina innersta tankar och djupaste känslor för att jag behöver ha någonstans att göra av dem.                            I min nya blogg får jag möjlighet att dela mitt liv med er som en vän.                                       Bloggarna kommer INTE kopplas samman, som ni nog förstår, men den av er som vill följa även min nya blogg kan skicka ett mail och fråga om adressen.