BYGGA BO & BILDA FAMILJ

Dagen efter det första slaget ringde telefonen otaliga gånger. Det var HAN. Jag svarade inte Jag var fortfarande skakad av det HAN gjort mot mig och  ville inte ha med honom att göra mera.HAN gav sig inte. Snart ringde HAN på dörren och när jag inte öppnade ropade HAN bedjande och ångerfullt genom brevlådan att jag skulle öppna.Jag gjorde allt för att slippa höra honom. HAN fortsatte truga mig genom lappar i brevlådan. Jag stod på mig. Telefonen fortsatte ringa, liksom dörrklockan. Ropandet i brevlådan och lapparna upprepades också gång på gång.
Till slut gav jag med mig och släppte in honom.HAN var verkligen ångerfull och försäkrade mig om att det aldrig skulle hända igen.HAN hade kännt sig hotad av killkompisen jag hade pratat med under fest-kvällen. HAN var osäker på om kompisen var något mer en just kompis till mig.Alkoholen förstärkte känslan,och HAN tappade kontrollen. Jag "köpte" inte HANs förklaring rakt av, men efter en del trugande fick HAN mig att vilja ge honom en chans.
Vi fortsatte vår relation och letade oss sakta, men säkert tillbaka till där vi var före det första slaget. Med tiden växte sig vårt förhållande allt starkare.Jag kunde slappna av. Inget tydde på att jag behövde oroa mig för att bli slagen igen.Vi var mer och mer med varann.Vi började bo hos varann.
Snart skaffade vi oss ett eget hus. Jag kände mig lycklig och älskad.Huset behövde renoveras och HAN var rätt mann på rätt plats i det läget. HAN renoverade dag och natt för att vi skulle få vårt drömhus.Om jag kom med någon idé var den snart förverkligad.Att vi knappt hade tid att träffa släkt och vänner kändes ibland lite tråkigt, men samtidigt gjorde HAN ju allt för oss och våran framtid. Det, om något, var väl ett bevis på kärlek. 
Efter en tid i huset, kanske omkring ett halvår, kom nästa kärleksbevis. Jag var hos barnmorskan för att få nya p-piller. Hon tyckte att jag borde göra ett uppehåll, eftersom jag ätit p-piller i så många år. Hon undrade ifall jag inte hade funderat på att skaffa barn snart. I mitt förra förhållande hade jag haft sådana tankar, men eftersom det förhållandet sprack, så hade jag lagt de funderingarna på hyllan. Jag berättade i alla fall för honom, min nuvarande, vad barnmorskan sagt.Döm om min förvåning när HAN sa att HAN inte hade något emot att bli pappa! Det fick mig att tänka till, att känna efter. Att HAN först ville ha hus med mig och nu även barn, måste stå för äkta kärlek. Att HAN inte var rädd att ta steget fullt ut , trots att förhållandet inte varat så länge var bara ännu  ett kärleksbevis. Plötsligt visste jag vad jag ville. Vi skulle ha barn tillsammans. Kanske skulle det dröja innan det tog sig med tanke på att jag ätit p-piller så länge. Alltså var det lika bra att inte vänta.Vänta behövde vi inte heller. Jag blev gravid på första försöket. Vi blev båda lika överraskade, men framförallt lyckliga.

           





Kommentarer
Postat av: Anki

Jag finns alltid men just nu är jag har jag skrivkramp vet inte vad jag skall skriva....Kram

2008-11-26 @ 23:44:17
URL: http://anci62.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback