Ett slag för mycket

Jag har gått igenom en kollegas utbildningsmaterial när det gäller hälsa och friskvård. Där fanns mycket bra att hämta och använda när det blir dax för mig att hålla utbildning inom detta. Bla fastnade jag för följande tänkvärda meningar.

Ta dig tid att SKRATTA.......................det är själens egen musik.

Ta dig tid att DRÖMMA.......................det är att slå följe med en stjärna.

Ta dig tid att TÄNKA............................det är maktens källa.

Ta dig tid att LEKA...............................det är den eviga ungdomens hemlighet.

Ta dig tid att VARA VÄNLIG................det är vägen till lycka.

Jag ska göra mitt bästa för att leva efter det här. Jag  börjar genast med den sista meningen,VARA VÄNLIG.
Ni är guld värda som berikar min blogg genom att läsa och kommentera den.
Alla världens kramar till er!

Så var det ny vecka igen. Helgen rullade fort förbi som vanligt. Igår rullade den lite extra långt. Det blev en utflykt på några timmar tur och retur. Tur var vi två i en och retur en i två. Vadå??? Jo, jag och mannen tog våran bil för att åka och titta på en annan bil som var till salu. Sonen ska börja övningsköra (och dottern håller på), och det är lite bökigt att få till det med körnings-tillfällena. Vi har nämligen ingen lämplig bil för detta ändamål. Inte helt lätt att börja sin bilkörning i en automatväxlad Volvo X90, eller hur? Nu är det löst i alla fall. Vi slog till och köpte objektet, som var en Saab 900 med manuell växellåda. Hem åkte vi således i vars en bil. Sonen, som inte visste vad vi gjort under dagen, blev mäkta förvånad när det plötsligt stod ett "raggaråk"på utsidan. Ja, med stripes på sidorna och därbak finns det nog vissa liknelser.Min mann funderar därför på att ta bort stripsen, vilket möter vilda protester från sonen. Bilen är ju dock inte hans. Vi kommer naturligtvis använda den till mer än övningskörning. Vad säger ni? Ska vi behålla stripsen eller inte? (Till Ulrika: Bilen är svart med silverstripes som kan liknas vid eldflammor, på sidorna)
 
Jag har förnyat lite hemma också. Nya gardiner i sovrummet ( Till Ulrika:Ljus botten med löv i brunt, beige och svart) och i sonens rum (Till Ulrika: Svart-vita fyrkanter med cirklar i ),samt lite nya prydnadssaker. Bjuder på  bilder på en del  av det med.
  
Det är väl ingen ideé att fråga efter era åsikter. Jag menar, smaken är ju ändå som baken dvs delad.
Det viktigaste är att jag själv är nöjd och det är jag. Attans vad lite nytt kan göra en på glatt humör!

Blåa, gula, vita gröna och oranga.Helfärgade å transperanta.Höga å låga. Skit va många jag har!Trosor eller? Nä, inte är väl trosor runda, fyrkantiga och ovala, men det är dom här.Just nu fyller de bänkar å golv i mitt kök. När de hittat sin partner och dragit över henne/honom och de tu blivit ett med varann, så flyttar de in i skåpet igen. Några av dem passar inte längre för varann. Andra av dem blir aldrig mer vad de varit. Det är dem jag håller på att rensa ut. Snart blir de hämtade och utbytta mot nya fräscha tack vare livstidsgarantin.
Tur är väl det för jag kan inte tänka mig ett liv utan TUPPERWARE!

Underbara fredag. Äntligen är du här! Sitter här med ett glas rödvin..................å fler ska det bli...................å dränker mina sorger. Nä, så illa är väl det inte, så att jag måste ta till flaskan........eller rättare sagt, glaset, för att livet är tufft mot mig just nu. Nä, ska nog komma på fötter igen utan alkohol, eller snarare tack vare att jag inte använder alkohol i det syftet.
Men nog är det gott ibland att känna värmen sprida sig i blodådrorna och beskymren halka ner i tårna för att slutligen sippra ut som fotsvett i strumporna. Eller den mjuka bomullskänslan inne i skallen, där karusellen snurrar sakta runt, samtidigt som hästarna svävar upp å ner i det blå. Inte underligt att man får lust att dansa,breda ut sig å ta plats! Någon som vill parta med mig? Någon som törs? Aha, nu é hon full, tänker ni. Nä, men lite salongsberusad kanske. Usch å fy, tycker säkert några av er. It´s okey for me! Ni får tycka och tro vad ni vill. Just idag är det vad jag behöver och det står jag för.

Det där med Alla Hjärtans dag känns inte så viktigt för mig, men visst blev jag glad när min dotter kom förbi och lämnade röda rosor till sin familj. Mer blommor och choklad blev det på kvällen, då min syster med familj hälsade på.
Innan dessa uppvaktningar fick jag faktiskt  något mer, nämligen ett tecken. Jag skulle sätta på diskmaskinen och i diskmedelsfacket stoppade jag en sån där yes-tablett med flytande grönt diskmedel överst.Precis när jag skulle stänga luckan fick jag se ett det bildats ett vitt hjärta mitt i det gröna! Det var absolut ett kärlekstecken, även om det visade sig i verkligheten först dagen efter. Efter en kärleksfylld morgonstund följde spännande äventyr. Jag och mannen i mitt liv (numera döpt till Bateman av min bästa vännina) prövade på klättring med säkerhetssele på olika typer av höga klätterväggar. Riktigt kul och utmanande, men attans vad jobbigt det var för både flåset och musklerna.Avslutade det hela med cafe Latté med vitt hjärta i skummet. Ännu ett tecken alltså! Svävade på moln som ni förstår. Tack å lov att veckan fick ett lyckligt slut, så tung som den var i början. Såväl bästa vänninan som dottern mådde dåligt då åsså strulade det i min teatergrupp och jobbbet känns väl sissådär.Men som sagt.......slutet gott, allting gott. Det gäller att leta fram gobitarna i livet å inte låta det tunga å gråa ta över.Inte alltid så lätt, men mitt mål är att sträva åt det hållet i alla fall.

När jag ändå är igång är det lika bra att fixa till lite småskavanker i blogg-utseendet som jag stör mig på. Får se om ni ser någon skillnad efter hand.
En förändring, eller snarare  ett tilägg, i min presentation vill jag gärna upplysa er om här å nu.
Jag har lagt till en mail-adress som ni kan använda om ni vill ha personlig kontakt med mig. I ett inlägg för ett tag sedan gav jag ut en mailadress till "den som varit eller är misshandel". Den adressen gäller inte hellre. Jag hade strul med den och dessutom kom jag på att namnet på den kanske hindrat vissa från att våga ta kontakt ([email protected]).
Med den nya adressen, [email protected] ,borde alla som har behov våga höra av sig. Därmed inte sagt att ni som inte har några undringar kring kvinnomisshandel och/eller berättelser att dela med sig av kring samma ämne, inte är välkomna att maila mig. Mail-adressen är självklart till för er också!
Ja, så var det det där med uppdatering av bloggen å då framförallt mina "återblickar". Skriver så ofta jag orkar, så ha tålamod, snälla ni!
Ha det så gott tills vi hörs igen!

Jag börjar bli riktigt biten av bloggvärlden. Både av att skriva själv och av att läsa andras bloggar. Inte undra på. Det vimlar ju av fantastiska, inspirerande, livsnjutande, generösa människor i denna värld. Så mycket värme och energi ni ger mig i era kommentarer och i det ni skriver i era egna bloggar. Vilka människoöden jag får möta. Jag är helt faschinerad och betagen. Jag är fast och jag älskar det.....å jag älskar er!
Jag har alltid tyckt om att skriva, men med åren har det blivit allt mindre. Riktigt härligt att ha hittat tillbaka till det. Det är så befriande att få släppa ut sina tankar och känslor på detta sätt. Ibland bara svamla på om ditt å datt. Kanske skriva en berättelse eller beskriva en händelse eller känsla. Gärna i poesi eller diktform. Å, vad jag älskar att uttrycka mig så. Påtar å skriver i mina tankar å på papper kors å tvärs varje lugn stund. Snart får ni ta del av mina egna dikter..........igen.
Tack för att ni finns, alla underbara blogg-vänner!

Ja, så var det nytt år igen. Måtte det bli bättre än 2008. Det var ett riktigt skitår. Mitt drömjobb förändrades pga att kontoret lades ner. Det, tillsammans, med en del strul i privatlivet, gjorde att jag "gick in i väggen". Sedan har det varit den ena infektionen på den andra. Hade det inte varit för att mitt älskade, första, lilla barnbarn föddes på nyårsdagen 2008, så hade det inte funnits något bra med det året.Nåväl, jag lyckades ju faktiskt hitta mig ett nytt arbete i höstas, som hitills verkar lovande. Tänk,det gick att plocka fram något bra med 2008, trots allt.

Med lite sviter från senaste infektionen kvar i kroppen sitter jag i alla fall här nu och fantiserar om vad 2009 kan ha i sitt sköte. Hänger det bara på mig, så ska jag se till att det blir bra. Det som hägrar mest just nu är en resa till solen, värmen, äventyren, sevärdheterna, festerna å allt det där som sätter guldkant på tillvaron.
För första gången i mitt liv ska jag resa utomlands med en kompis. Inte med vilken kompis som helst heller, utan med den absolut bästa. Vi håller just nu på att kolla upp när och vart vi ska åka,men innan det blir resa av ska jag äntligen få stå på scen igen.

Förra året blev det inga teaterföreställningar för min del. Jag prioriterade min dotter och barnbarnet. I år är läget annorlunda, så nu är jag på banan igen. Det ska bli så underbart att få vara med i gemenskapen igen och tillsammans få framföra det vi skapat för publiken. Ja, den här gången blir det annorlunda mot tidigare föreställningar. Förut har vi spelat färdiga, kända verk. Nu blir det typ en cabaré,som varvas med färdiga manus och egenskrivet material. Vi kommer dessutom att visa upp våra föreställningar på ett café, där lättare mat å dryck kommer att serveras under tiden. Är mitt i inläsningen av mina roller. Blir premiär i slutet av februari.Som ni hör så är jag lyrisk över detta.
Ja, det var resor å teater. Mera då? Ja, jobbet är ju fortfarande nytt. Hoppas att jag kommer nå dit jag vill med det. Åsså, det där med det psykiska måendet. Ja, det måste jag också jobba vidare med. Jag kämpar med en del frågeställningar och behöver komma till vissa beslut. Måtte detta lösa sig under 2009.

Med det önskar jag er en GOD FORTSÄTTNING på det nya året. Hur ser det ut för er tro? Vad drömmer ni om?

Syftet med att skriva om mitt förflutna är som bekant inte enbart egen-terapi. Jag hoppas också skapa en förståelse för hur en kvinna, oavsett personlighet, yrke, social status mm, kan hamna i kvinnomisshandel.En kommentar på mina inlägg i ämnet kan hjälpa mig att veta om jag lyckats.
Du som själv varit misshandlad och kanske ännu mer Du som just nu blir misshandlad orkar, vill eller vågar kanske inte lämna några avtryck. Jag förstår dej, men jag vet också att vägen tillbaka måste börja med ett erkännande. Varför inte använda mig som språngbräda över bron  till den andra sidan.












Jag finns där för dig på

[email protected]

en e-post-adress skapad speciellt  för dig.



Tveka inte.

TA FÖRSTA STEGET TILL ETT BÄTTRE LIV!

Nu är jag tillbaka igen och det är tack vare den respons jag fick när jag skrev att jag funderade på att sluta blogga.
Känns härligt att veta att min blogg fyller en funktion även för andra och att det är okej att låta dystra tankar få komma fram allt som oftast. Hädanefter följer jag mitt hjärta och skriver om det jag har behov och lust för, även om det skulle innebära  mest tunga,djupa tankar och funderingar. Egentligen är det nog så det ser ut för många av oss i perioder av livet.
Det har varit både upp och ner sedan sist jag skrev. Mycket stress och jäkt. Det är ju jul snart, och det påverkar alldeles säkert inte bara mig. Dock märker jag att jag är mindre stresstålig och mer känslosam än före min utbrändhet. Dessbättre har jag lärt mig att känna efter vad jag vill innan jag säjer ja eller nej till saker och ting. Ibland har jag jättesvårt att välja. Jag vill så mycket, men framförallt så bryr jag mig för mycket om vad andra tycker och tänker. Det gör att jag lätt får dåligt samvete när jag säjer nej.När det dåliga samvetet väl lagt sig kan jag uppleva en frid/ett lugn. Det är den känslan som hädanefter ska få bli min morot/mitt mål när jag hamnar i jobbiga val.
Ett exempel på ett nyligen upplevt dilemma var när jag lovat vara barnvakt åt mitt barnbarn i några dagar, samtidigt som jag hade teaterlektion en kväll samt en hel hegdag. Då det är knappt om tid tills vi har premiär är det högst olämpligt att inte närvara på teaterlektionerna. Att säja nej till barnpassningen gick inte,eftersom föräldrarna var utomlands. Svärföräldrarna var med, så de kunde inte heller hjälpa till. Viss hjälp kunde jag dock få av 2-3 anhöriga, men att "bolla runt" ett litet barn på det sättet gav mig dåligt samvete.
Alltså kvittade det vad jag valde. Båda mina val skulle skapa dåligt samvete. Vilket var värst? Jag ransakade mig själv på det känslomässiga planet och då plötsligt var det hur lätt som helst att välja. Jag var med en kort stund på teatern,för att få viss information. Helgpasset hoppade jag över helt och hållet. Istället njöt jag av att bara få ta hand om mitt underbara barnbarn och det kändes så rätt/så bra på alla sätt och viss.
Jag, och ni med för den delen,kommer säkerligen ställas inför flera liknande  val i framtiden. Skillnaden är dock den att man växer/blir bättre rustad för varje ställningstagande där valet utgår från de innersta känslorna/tankarna. Visst är det härligt att veta?
 Nog om detta. Jag måste berätta en rolig sak till sist. Jag har gjort filmdebut! Min bästa vänninas son har gjort och gör fortfarande en såpa-serie här på nätet. I söndags spelade jag uteliggare i en scen. Avsnittet kommer att visas from 22/12. Missa inte det, och inte alla de föregående avsnitten heller för den delen. Jättebra serie, tycker jag. Ni hittar den på
http://www.wexey.nu/
Skriv gärna å berätta vad ni tycker både om mitt framträdande och om serien. Ha det gott så länge och än en gång TACK för ert stöd!

Sicken vecka jag har haft. Jag syftar förståss på förra veckan. Den var fylld av massa trevligheter.Jag var på operan med min son och hans klass. Såg "Mary Poppins". Härlig och tänkvärd.

Dagen efter fyllde min son år.Sådär mitt i veckan brukar vi bara fira själva med lite tårta,sång och presenter. Den här gången blev det dock annorlunda. Min son ville nämligen gå på öppet hus på en gymnasieskola, som han funderar på att söka till. Resten av familjen följde med för att få vara tillsammans. Vi avslutade det hela med ett restaurangbesök.Kändes verkligen mysigt att få vara tillsammans allihopa. Det händer inte så ofta numera,då barnen många gånger hellre gör saker för sig själva.Alltså gäller det att ta vara på de stunder man får med dem.

Helgen var absolut veckans höjdpunkt. Då var vi i Kiel med goda vänner.God mat, shopping, mycket skratt och dans i massor.Åh, va kul det va! Extra roligt var det att  min dotter, som flyttade hemmifrån i våras, och hennes pojkvän var med. Så mysigt att få umgås med dem så mycket.

Ja, det var en intensiv vecka, men ack så underbar. Det är sånt här som gör livet värt att leva. Att man sedan får dela allt det roliga med sina nära och kära ger dubbel glädje. Min själ är nu fylld av lycka och energi.
 Åh, vad jag älskar att leva!

Det är inte precis någon räser-fart på mitt blogg-skrivande. Tänker många gånger att jag ska skriva, men ofta blir klockan för mycket och jag för trött att orka tänka. Några rader om ditt å datt borde jag väl kunna få ner i alla fall, men för att skriva om mitt förflutna krävs kraft i massor, så den historian kommer nog ta sin tid att få klar.

Den här dagen har, som de flesta av mina dagar, varit fylld till bredden.Trots att det är Fars Dag var jag tvungen att åka till Gekås i Ullared för att byta lite saker och då var det lika bra att passa på att handla lite julklappar mm. Väl hemma vände jag i princip i dörren för att åka till min pappa med en liten fars-dags-present.Efter någon/några timmar där var jag hemma igen och då kom dottern, hennes pojvän och mitt älskade lilla barnbarn på besök för att fira "far i huset". Helt hysteriskt egentligen! Jag menar det här med Fars Dag och Mors dag. Det borde väl inte behövas speciella dagar för att bry sig om sina föräldrar och inte sjutton är det väl presenter som är beviset för omtanke och kärlek. I så fall kan man undra varför inte Barnens dag har samma uppmärksamhet.
Nåväl,kanske är det bra ändå att dessa dagar finns för en del människor. Då, om inte förr, finns en anledning att ta kontakt.

Från det ena till det andra, så funderar jag på att utöka min blogg med lite dikter emellanåt. Jag har alltid tyckt om att dikta i födelsedagskort och till sånghäften mm. Mestadels har det blivit på rim. Nyligen prövade jag att skriva känslosam och djup poesi utan rim. Syftet var att skriva något till nästa föreställning i den teatergrupp som jag är med i.Roligt nog fick jag mycket positiv feeedback.Till och med så mycket att dessa dikter kommer att vara med i ett framförande på våran föreställning i mars-09. Skulle velat lägga upp dikterna här på bloggen, men som ni förstår får det vänta tills efter vi har spelat klart. Däremot kan jag tänka mig att dela med mig av annat jag har skrivit, så håll utkik!

Så var det måndag igen. Helgerna bara rusar förbi.Fast det gör veckorna med, tycker jag. Idag har det varit en lugn arbetsdag i alla fall. Jag har varit på kurs. Jättebra och intressant. Mindre kul att det i en praktisk övning visade sig att jag såg sämre än jag visste om.Lägg det till att jag för något/några år sedan fick på pränt att min hörsel var nedsatt.Borde få åldersnojja, precis som party-kompisen i fredags. Vad jag vet har hon inget fel på syn å hörsel, men ålders-nojja har hon. Och jag som har ålderstecken får ingen nojja. Man är så gammal som man känner sig i själ och hjärta, anser jag.I helgen var jag tonåring för en kort stund tex.Mer tänker jag inte säja......annat än att det var väldigt oskyldigt.Min sons uppträdande i helgen var föresten helt fantastiska.Jättebra dans, sång och framträdande. Jag är så stolt! Ni som inte var där kan få ett smakprov om ni hör av er. Jag videofilmade!Just nu verkar det som om livet är en fest. Imorgon blir det lite tillställning med anledning av Rosa Bandet på mitt träningsställe. På onsdag ska jag på dockteater med barnen och min mamma. Och på fredag blir det halloween-party med man, barn,svärson, barnbarn,min mamma samt min syster med familj.Kul när det händer något.Då hinner man inte tänka på det som är mindre bra. Det som ligger där i bakhududet och gnager.
  
                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                        

Jag har tänkt i flera dagar att börja min resa tillbaka i tiden, men det kräver en massa energi och jag har helt enkelt varit för trött för att ta tag i det.För mig är det väldigt viktigt att det inte bara blir en beskrivning rakt upp och ner.Jag vill förmedla mina känslor och tankar till er. Jag vill att ni ska förstå!
Skulle min blogg handlat om min vardag, mina intressen eller liknande hade jag nog kunnat bluddra på obehindrat och ofta.För att ni inte ska behöva vänta allt för länge på mig, så får jag väl göra just så att jag babblar lite om ditt å datt emellan varven.
Jag började på ett nytt jobb i början på september. Det tredje på knappt 3 år! Helt otroligt för att vara mig. Innan dess jobbade jag i 20 år på samma arbetsplats. Funderade ibland på att byta jobb, men behövde tydligen flera år på mig att våga ta steget. Ni vet,"man vet vad man har, men...........". I alla fall, så måste jag säja att det känns riktigt bra, men visst är det tufft i början. Både att lära nytt och att hinna med.Har haft och har delvis fortfarande det lite kämpigt för övr också, men det är klart mycket bättre än i början av året. Jag ser positivt på framtiden! Och till att börja med ser jag framemot helgen. På lördag och söndag ska min son sjunga tillsammans med en tjejkompis i samband med en modeshow. På fredag ska jag troligen ut å "svänga de lurviga" med en vännina å hennes arbetskamrat.Ett veckoslut att se framemot alltså! Å nu, så ser jag framemot att krypa ner i sängen. Kanske dax för er också? Natti, natti..................... zzzzzzzzzzzzzz.

Ja, som ni förstår kommer här rymmas mycket tungt, djupt och allvarligt, MEN för att både ni och jag ska orka ta in allt detta kommer jag varva dessa återblickar med mitt liv här och nu. Givetvis består även det av vissa nedgångar, men också av en hel del uppgångar.Eftersom jag är en livsnjutare i grund och botten, så lovar jag er att ni kommer få ta del av allt det härliga, underbara, roliga och vackra som finns runt omkring mig och som också ryms i min själ.
Jaha, med det tänker jag avsluta mitt första egna blogg-inlägg någonsin. Många fler ska det bli.
Hoppas ni hänger med?!