Ett slag för mycket

UNDER YTAN

Vilken dyster blogg jag har! Både till utseende och innehåll.I min presentation har jag ju i princip lovat att inte bara skriva om tunga, dystra  upplevelser och tankar.Jag är en livsnjutare i grund och botten, skriver jag. Visst, det stämmer, men dessvärre är det just i botten som jag är det numera. Det finns alltid saker att glädja sig åt och det gör jag. Saken är den att det var länge sedan jag kände glädje fullt ut. Under ytan knager alltid en ständig oro och stress. Allt runt omkring mig känns så osäkert, så ostabilt. Jag behöver trygghet. Något/någon att luta mig mot. Jag vill inte vara sån här. Jag vill slippa känna såhär. Vart tog mitt gamla JAG vägen?Jag vill inte ha tillbaka den delen som bidrog till att jag gick in i väggen. Den kämpar jag fortfarande med att bli av med för gott. Jag vill ha tillbaka den delen av mitt gamla JAG som har med livsglädje och positivt  tänkande att göra. Hur ska jag hitta den? Kommer jag någonsin att finna den?
Jag vet att ni som läser min blogg har sagt  att det är okej om jag bara kan/vill skriva allvarligt, djupt och dystert. Ibland undrar jag ändå över vad det är för mening med det. För mig själv är det säkert bra, men vad ger det er?
Jag skulle så gärna vilja ge er värme, kärlek och glada skratt. Det är ju sådan jag är där innerst inne. Jag är ledsen att jag inte förmår det. Jag får leva på hoppet om att jag finner denna sidan av mig själv igen och i såfall kommer jag med all säkerhet låta er få ta del av den. Kanske borde jag ligga lågt ( skriva ännu mer sällan eller inte alls) med mitt bloggande tills dess? I annat fall får det bli som det blir. Jag styr inte över mina känslor och jag kan inte tvinga fram något för skrivandets skull. Jag måste låta mitt hjärta tala oavsett om jag väljer att göra det här på bloggen eller på annat sätt.

Du skall i första hand ta hand om dej själv, det är det viktigaste just nu! Och jag önskar att de runt omkring dej förstår det också. Jag vet ju av egen erfarenhet att man kan inte räcka till 100% hela tiden, vi måste få vara till för oss själva också. För mej finns ingen annan vän som är som du, ingen annan som jag skulle berätta allt för! Var rädd om dej jag vill ha dej kvar! Jag är tuff nu när du är svag men det krävs mycket kraft att vara det och det vet ju du också om. Jag finns dygnet runt för dej tveka aldrig! I morgon är det nog jag som åker till vårt favorit ställe och rensar hjärnan, med kameran givetvis! Många Kramar från din tvilling syster (själsligt i allafall.)!

blogga för din skull inte för andras.

Tack för tankarna idag. Allt gikc bra för mig.

Jag hoppas du får känna dig gladare och tryggare snart.

Jag tycker mycket om att läsa din blogg oavsett vad du skriver om. Du får känna vilket som känns bäst för dig själv.

Stor kram och godnatt.

hejsan! ^^ allt bra? :) kommentera gärna mitt inlägg "Some donut" då skulle jag bli glad! ^^

kram

Det är nog den finaste kommentar jag fått, tack snälla du!

Inte konstigt att du mår dåligt och att det är mörkt för dig. Jag tänker så här. Sjukdommar är jobbiga och såklart tar det mycket på en. Jag har haft det jobbigt många gånger på grund av reumatismen och vad den gjort med mig.

Men det som jag tror tar ännu mer på en är när människor gör illa en, eller hur? Jag tänker på min mamma tex och hennes problem med spriten, det gör ännu mer ont än både värk i leder och slem i tracken.

Jag hoppas du förstår vad jag vill få fram här, det låter svammligt. ;)

Det är hur som helst inte konstigt att livet känns mörkt och otryggt för dig men du verkar vara en mycket stark människa.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får må bättre snart.

Skickar massor med kramar till dig!!!

Ja, jag ska göra mitt bästa för att stötta dem. Chocken kommer ju när jag väl träffar dem. Jag grät ju typ flera timmar i rad. Undra hur dem känner sig då lixom..

Tack snälla, kramen hjälpte fint.

Middagen var trevlig och rolig så det stämmer, jag glömde värken för en stund. :)

Hoppas du mår bra, goa vän.

Kramar i mängder.