Ett slag för mycket

Jag har fullständigt kommit av mig när det gäller att skriva om mitt förflutna. Livet är så rörigt nu, så jag har fullt upp att klara av nuet. Orkar inte belasta mig själv med tunga återblickar. Hoppas ni som läser min blogg har överseende med att det får ligga på is tills vidare. Hoppas inte att ni slutar att titta in på bloggen bara för det. Visserligen skriver jag ju i första hand för min egen skull, men jag ljuger om jag säger att ni läsare inte betyder något, för det gör ni! Även om kommentarerna är få, så vet jag att ni finns där och det känns bra.
Vad är det då som är så rörigt?
Ja, det är väl egentligen flera saker, men värst just nu är min sjuka make, som jag skrivit om förut.Efter många olika provtagningar, undersökningar och behandlingar, samt sjukhusvård har man äntligen hittat felet. Dessbättre är det botbart om än allvarligt. Tänker särskilt mycket på honom idag och än mer imorgon. Jag har tagit ledigt från jobbet imorgon för att finnas till hands före och efter hjärtoperationen som han ska genomgå.
Jag kan förstå om han är nervös. Själv är jag i vårdbranchen så jag känner mig trygg i det stora hela. Dock är det skillnad när någon som står en nära ska opereras. Särskilt när det handlar om ett vitalt organ. Hjärtat och hjärnan är liksom själva livet. Fast egentligen ängslas jag nog mer över hans mentala mående,än över själva ingreppet.För hjärtkirurgerna är det en rutinoperation och makens fysiska förutsättningar för att allt ska fungera optimalt är de bästa.
Jag hoppas han sover gott på sin sömntablett nu och att han inte hinner oroa sig någon längre stund i morgon bitti, innan han får lugnande mediciner inför operationen. Att jag finns med honom i tanke och handling hoppas jag också lindrar hans ångest. För egen del känns det i alla fall skönt att finnas där för honom om och när han behöver.
Nu behöver jag få lite sömn för att orka. Kanske hörs vi imorgon kväll igen.