FÖRSTA MÖTET

Jag var ensam. Mitt livs största kärlek hade lämnat mig.Jag var fullständigt nedbruten.Sedan kom paniken.Jag ville inte, jag kunde inte vara ensam.Måste få känna mig behövd, älskad.Började omedvetet mitt sökande efter bekräftelse. Ingen kunde ersätta dig, men dig kunde jag inte få. Levde livet, tog för mig, men var inte lycklig.Det var då, mitt i detta, som jag träffade HAN, min före detta. HAN som sakta, men säkert bröt ner min själ till oigenkännlighet.Jag minns första gången vi träffades. Jag var ute med en arbetskamrat och dansade, på ett ställe jag föreslagit. Hon kände sig inte riktigt hemma där, så hon gick till ett annat dansställe. Vi kom överens om en tid och en plats att träffas på för att ha följe hem.Jag glömde av tiden mitt i festyran, så jag blev försenad . Stod och väntade en stund. Tänkte att hon kanske också var sen. Väntade så länge på henne att jag missade tåget. Fick gå tillbaka till det dansställe jag varit på. Hade tidigare under kvällen stött på några killar där som jag kände lite grann. Kollade med dem hur de skulle ta sig hem och ifall jag kunde hänga på. Det gick bra, men först skulle det ätas natta-mat och sedan skulle det bli svart-taxi hem.Med i detta killgäng var HAN. En rätt snygg kille som inte sa så mycket. I taxin hem fick jag sitta i HANs knä, för att få plats.HAN sa fortfarande inte så mycket. Kompisen som satt närmast oss pratade dessto mer.Båda HAN och kompisen hoppade av på samma ställe som mig. Det visade sig nämligen att HANs kompis bodde granne med mig.De följde med mig upp på en kopp te.Kompisen gick efter ett tag, men HAN blev kvar.HAN blev faktiskt kvar hela natten. Det kändes ok, då HAN inte visade en tendens till närmande.Just det, att HAN inte "försökte nått" gjorde det mig nyfiken på vem HAN var, vad HAN egentligen ville.Det var något mystiskt, något spännande och lockande med honom. Efter att ha sovit var och en på sitt håll och ätit frukost tillsammans skiljdes vi åt. Sa att vi kanske kunde höras.Kändes väl inte som om det betydde något,och egentligen spelade det mig ingen roll.Hade inte precis sagt klick, men visst hade vårt möte väckt en massa frågor. Frågor som  jag aldrig skulle få svar på..........................................trodde jag.


Kommentarer
Postat av: Vännen

Kunde inte sova satte mej istället för att läsa din spännande blogg. Kram

2008-10-24 @ 06:57:28
Postat av: Malin

Du skriver riktigt bra blogg precis som angelcia:) / Malin

2008-11-17 @ 17:33:45
URL: http://maalinaandersson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback