Ett slag för mycket

Jag hade egentligen tänkt skriva ytterligare ett inlägg om mitt förflutna, men som jag sagt förut, så kräver det en massa energi. Som det känns idag, så finns det inte ens kraft till något vettigt inlägg. Jag känner att jag har upp över öronen att tänka på och ändå har inget blivit gjort. Jo, något har jag väl gjort, men inte allt det jag hade tänkt. Fy vad jag hatar alla dessa måsten och borden! Ibland saknar jag nästan tiden då jag var sjukskriven för utbrändhet. Det låter säkerligen väldigt illa, men vad jag menar är förståss inte att jag önskade att jag var sjuk eller att det var skönt att slippa jobba. Nä, det jag saknar är all tid som fanns för eftertanke och reflektion.Jag känner att jag måste ha den. Jag måste helt enkelt hitta den, skapa den och se till att ta den! Till viss del gör jag det genom att jag bloggar, men jag behöver mer än så. Innan jag "gick in i väggen" tänkte jag nog inte så mycket på det här. Jag fick helt enkelt ett uppvaknande av drabbas av utbrändhet.Tack och lov!
Hur ser ni på det här med måsten/borden kontra tid för reflektion/eftertanke? Har ni kanske några tips att ge till mig?
Kom gärna med synpunkter om detta, men lika gärna med synpunkter om vad ni tycker om min blogg. Jag vet att jag har en hel del läsare, men det vore kul om det också märktes i kommentarerna. Tyvärr gör det knappt det.