Ett slag för mycket

Nu är jag tillbaka igen och det är tack vare den respons jag fick när jag skrev att jag funderade på att sluta blogga.
Känns härligt att veta att min blogg fyller en funktion även för andra och att det är okej att låta dystra tankar få komma fram allt som oftast. Hädanefter följer jag mitt hjärta och skriver om det jag har behov och lust för, även om det skulle innebära  mest tunga,djupa tankar och funderingar. Egentligen är det nog så det ser ut för många av oss i perioder av livet.
Det har varit både upp och ner sedan sist jag skrev. Mycket stress och jäkt. Det är ju jul snart, och det påverkar alldeles säkert inte bara mig. Dock märker jag att jag är mindre stresstålig och mer känslosam än före min utbrändhet. Dessbättre har jag lärt mig att känna efter vad jag vill innan jag säjer ja eller nej till saker och ting. Ibland har jag jättesvårt att välja. Jag vill så mycket, men framförallt så bryr jag mig för mycket om vad andra tycker och tänker. Det gör att jag lätt får dåligt samvete när jag säjer nej.När det dåliga samvetet väl lagt sig kan jag uppleva en frid/ett lugn. Det är den känslan som hädanefter ska få bli min morot/mitt mål när jag hamnar i jobbiga val.
Ett exempel på ett nyligen upplevt dilemma var när jag lovat vara barnvakt åt mitt barnbarn i några dagar, samtidigt som jag hade teaterlektion en kväll samt en hel hegdag. Då det är knappt om tid tills vi har premiär är det högst olämpligt att inte närvara på teaterlektionerna. Att säja nej till barnpassningen gick inte,eftersom föräldrarna var utomlands. Svärföräldrarna var med, så de kunde inte heller hjälpa till. Viss hjälp kunde jag dock få av 2-3 anhöriga, men att "bolla runt" ett litet barn på det sättet gav mig dåligt samvete.
Alltså kvittade det vad jag valde. Båda mina val skulle skapa dåligt samvete. Vilket var värst? Jag ransakade mig själv på det känslomässiga planet och då plötsligt var det hur lätt som helst att välja. Jag var med en kort stund på teatern,för att få viss information. Helgpasset hoppade jag över helt och hållet. Istället njöt jag av att bara få ta hand om mitt underbara barnbarn och det kändes så rätt/så bra på alla sätt och viss.
Jag, och ni med för den delen,kommer säkerligen ställas inför flera liknande  val i framtiden. Skillnaden är dock den att man växer/blir bättre rustad för varje ställningstagande där valet utgår från de innersta känslorna/tankarna. Visst är det härligt att veta?
 Nog om detta. Jag måste berätta en rolig sak till sist. Jag har gjort filmdebut! Min bästa vänninas son har gjort och gör fortfarande en såpa-serie här på nätet. I söndags spelade jag uteliggare i en scen. Avsnittet kommer att visas from 22/12. Missa inte det, och inte alla de föregående avsnitten heller för den delen. Jättebra serie, tycker jag. Ni hittar den på
http://www.wexey.nu/
Skriv gärna å berätta vad ni tycker både om mitt framträdande och om serien. Ha det gott så länge och än en gång TACK för ert stöd!